Kulturarv

Att göra lyktor av pumpor är en modern, amerikansk sed i Sverige. Att göra kusliga lyktor av rovor och betor är dock en svensk tradition sedan åtminstone 300 år tillbaka. Nedan följer ett par folkliga uppteckningar som samlats in av Institutet för språk och folkminnen: ”Man samlade ihop sockerbetor eller foderbetor som hästskjutsarna tappade på vägen. Sedan gröptes betan ur så att det blev hål för ögon, näsa och mun. Ansiktet skulle se hemskt ut. Ett stearinljus placerades inuti och på kvällen gick man ut (om man fick) och skrämde folk.… Läs mer »Pumplyktans föregångare i Sverige

Trots att han är närmast okänd i Sverige så är Theodor Kittelsen utan tvekan en av nordens allra största nationalromantiska konstnärer. Flera norska konstnärer må ha varit tekniskt mer skickliga än honom, men ingen har berört norrmännens hjärtan som han har gjort. När det kommer till att fånga och illustrera den särpräglade, mörka, sublima skönheten, mystiken och vemodet i den nordiska folkkulturen och sagoskatten så är det nog endast Sveriges John Bauer som kan räknas som Kittelsens like. Theodor Kittelsen föddes 1857 i småstaden Kragerõ på Norges vindpinade sydkust. Han… Läs mer »Theodor Kittelsen

Jakt med hjälp av rovfågel/falkenering finns genom gravfynd från Gamla Uppsala belagt i Sverige från folkvandringstiden ca år 500 efter Kristus. Även i många hövdinga-gravar från vikingatiden har man funnit jaktfåglar tillsammans med de döda. Att man ville att de döda hövdingarna skulle ha sällskap av sina jaktfåglar i eftervärlden/Valhall tyder på att fåglarna sågs som mycket viktiga och hade hög status i det fornsvenska samhället. Falkeneringen anses av vissa forskare ha spridits till övriga Europa av goterna, som i sin tur ansåg sig härstamma från Sverige. Våra förfäder jagade… Läs mer »Jakt med rovfågel i äldre tiders Sverige

Nedan är ett utdrag ur boken ”Människor och händelser under senare delen av 1800-talet” skriven av David Ljungcrantz, född 1847 i Stenbrohult, Älmhults kommun i Kronoberg. I boken berättar han om livet som torpare under 1800-talets senare hälft. Där kan man läsa om hur man fram till 1860-talet använde sig av s.k. bordstol i hemmen: ”Servisen var enkel och primitiv. I vårt hem brukades duk på bordet men i allmänhet intogs maten (på 1850-talet) vid en s.k. bordstol – ett litet lågt rundbord försätt med gångjärn, som efter måltiden slogs… Läs mer »Bordstolen – en svunnen allmogemöbel

Stångstörtning är en folkidrott som kräver både styrka och teknik. En trästock ska skickas iväg så långt som möjligt, inte helt olikt kulstötning. Stången är 4,2–4,5 m lång, 26–27 kg tung, har en diameter av 13 cm i den tjocka änden, 6–7 cm i den tunna änden, och är gjord av gran. Det var en vanlig tävlingsgren förr i Sverige , men försvann från allmänheten i slutet på 1800-talet då det blev vanligare med anglosaxiska idrotter som bandy och fotboll. Ursprunget tycks vara okänt, men idrotten har sannolikt mycket gamla anor.… Läs mer »Stångstörtning

Att kasta varpa är en gammal svensk lek som var vanligt förekommande på Gotland. Spelet påminner om Boule, men istället för bollar använder man flata så kallade ”varpor”. För några hundra år sedan gjorde man dessa av platta stenar, gärna med ett urtag för pekfingret för att på varpan i rotation – Du ska inte göra någon rörelse med handleden, utan rak arm, låta vänster lår göra jobbet och styr med pekfingret. Det krävs tålamod för att lära sig kasta varpa. Varpa är uppdelad i två grenar, kula och centimeter.… Läs mer »Varpkastning