Trots att han är närmast okänd i Sverige så är Theodor Kittelsen utan tvekan en av nordens allra största nationalromantiska konstnärer. Flera norska konstnärer må ha varit tekniskt mer skickliga än honom, men ingen har berört norrmännens hjärtan som han har gjort.
När det kommer till att fånga och illustrera den särpräglade, mörka, sublima skönheten, mystiken och vemodet i den nordiska folkkulturen och sagoskatten så är det nog endast Sveriges John Bauer som kan räknas som Kittelsens like.
Theodor Kittelsen föddes 1857 i småstaden Kragerõ på Norges vindpinade sydkust. Han föddes fattig och dog fattig. Faderlös från unga år och med 7 syskon så blev de tidiga åren en strid för honom.
Redan vid unga år så kom han dock att imponera på sin omgivning med sin konstnärliga talang. Vid 17 års ålder vann han stöd av en rik mecenat som skickade honom på konstnärsutbildningar i Oslo, München och Paris.
Kittelsens norska studiekamrater i Tyskland och Frankrike älskade den gränslösa, metropolitiska och moderna miljö som de befann sig i och gjorde allt för att behaga en internationell publik och att följa tidsandan. Kittelsen vantrivdes dock i denna omgivning och led av svår hemlängtan. Istället för att i likhet med sina studiekamrater vända sig utåt och framåt så fann han sin egen stil och berömmelse genom att blicka hemåt och bakåt mot sina rötter.
Efter avslutade studier återvände han till sin hembygd där han snart fann sin själsfrände och hustru Kristine Dahl som han med tiden skulle få åtta barn tillsammans med.
Den hemlängtan och kärlek till fosterjorden som han känt i utlandet fick honom att söka kontakt med intellektuella akademiker och nationalromantiker av olika slag och han gjorde det till sin livsuppgift att illustrera de historiska sagor, berättelser och myter om den norska och nordiska folktron och folksjälen som de förtäljde honom om.
Förutom sin livslånga patriotism så var han livet igenom en stark djurvän som på djupet upprördes av djurplågeri och han gjorde sig bland annat bemärkt genom att göra illustrationerna till den djurvänliga skriften ”Har djuren en själ?”
Tragiskt nog så dog Kittelsen redan vid 56 års ålder. Hans sista ord uttalades till hans älskade hustru och löd: ”Se på våra barn. Se hur vackra de är. Jag ser fram emot att en dag få möta dem som änglar i himmelen.”
Mattias Karlsson, Ordförande
