Nu är sommaren som ljusast, grönskan som grönast och hela Sverige tycks förvandlat efter den långa och mörka vintern. Luften är tjock av doften från nattviol och kaprifol och från insjöarna hörs lommens vemodiga rop genom sommarnatten.
Midsommar tillhör svenska folkets mest älskade högtider och är i den svenska folksjälen evigt förknippad med växtlighet, ljus och ljumma kvällar. I det gamla bondesamhället firades midsommar med lövade stugor, lekar och dans. Samtidigt vilade ett särskilt skimmer över midsommarnatten, som liksom andra brytningstider under året ansågs ha magiska krafter. Övernaturliga väsen var i rörelse och förunderliga saker kunde ske. Den som ville kunde dra nytta av midsommarnattens magi för att skaffa sig god hälsa, spå framtiden eller få sina önskningar uppfyllda. Midsommar betraktades som kärlekens högtid och var därför en gynnsam tidpunkt för spådomar knutna till kärlek och äktenskap. Spådomsmetoderna varierade, men var ofta ämnade för ogifta flickor. En vanlig spådomssed var att lägga blommor under huvudkudden, för att på så sätt få se sin framtida make i drömmen. I sin bok Från slott till koja från 1891 beskriver den amerikanske konsuln William W Thomas Junior hur man runt om i landet kunde se svenska flickor vandra över fälten i midsommarkvällen för att samla blommor att sova på. Hur många blomster som behövdes varierade; på sina håll krävdes nio, medan det i andra trakter räckte med sju. Ibland behövde blomsterplockningen kombineras med en klättring över sju gärdesgårdar för att nå full verkan, och allt skulle ske i total tystnad.
Ett annat sätt att få besked om sitt kommande giftermål var att äta något riktigt salt innan man gick till sängs. Salt drömgröt eller strömming kunde gå bra. Helst skulle dock måltiden bestå av en ordentligt saltad pannkaka som tillagades av tre flickor tillsammans under fullständig tystnad, innan den delades och åts upp. Den blivande maken skulle då uppenbara sig i drömmen för att erbjuda något läskande att dricka. Dryckens karaktär kunde säga något om det kommande hemmets ekonomi: vatten betydde fattigdom, medan vin innebar ett liv i förmögenhet.
Om varken blommor eller salta pannkakor hjälpte fanns fler knep att ta till. En flicka som ville få vägledning om sin tillkommande kunde gå ut och sätta sig på en sten och lyssna uppmärksamt. Det första ljud hon hörde skulle tala om för henne åt vilket håll den blivande fästmannen bodde. Både kvinnor och män kunde gå upp och taket och lägga sig att sova, helst iklädda ett vitt lakan. Tog de då med sig en handduk och ett tvättfat skulle de under natten få se sin utvalda komma för att tvätta sig.
Det var dock inte bara äktenskap och kärleksliv som gick att förutspå. Midsommarnattens magi gjorde den till en lämplig tidpunkt för allehanda tydor. Att uppsöka källådror med hjälp av slagruta hade särskilt goda chanser att lyckas och en slagruta som tillverkades på midsommarafton fick full kraft. Hemligheter kunde uppenbaras och den som var påpasslig kunde samla tecken till många förutsägelser om framtida händelser. För den som lyssnade noga gick fåglarnas läten att tolka och de berättade om sådant som skulle ske under resten av året. Framtiden kunde också avslöjas genom att man gick ut på en sädesåker och valde ut två ax av samma längd. Runt det ena skulle man knyta en svart tråd och runt det andra en röd. Vilket ax som sedan växte snabbast visade om det kommande året skulle innehålla sorg eller lycka.
Midsommarnatten gav också övernaturlig kraft till allt som växte i naturen och var en lämplig tid för insamling av örter till medikamenter – läkekraften var starkare än någon annan tid på året och läkemedel som tillverkades av midsommarväxter blev särskilt potenta. Buketter som plockades vid midsommar kunde avvärja ondska och hängdes upp i stall och stior för att skydda djuren mot trolldom. Där kunde den torkade blomsterkvasten få hänga kvar tills påföljande år, då den byttes. Helst skulle buketterna innehålla Johannesgräs, för då fick boskapen skydd även mot sjukdomar. Ett sätt att själv få behålla hälsan under den kommande vintern var att spara sin midsommarkrans och sedan lägga den i julbadet. Vid behov kunde den också eldas upp om någon i hushållet blivit sjuk – den sjuke skulle då stå i röken och andas in den för att tillfriskna.
Ett annat uttryck för midsommartidens naturmystik var att ormbunken troddes blomma kortvarigt under den ljusa natten. Den som hade turen att hitta en sådan ormbunksblomma skulle få många önskningar uppfyllda. Om upphittaren var en man skulle han dessutom vinna stora framgångar hos det motsatta könet.
En utbredd midsommarsed var att ”dricka källa”, eftersom källvattnet ansågs vara laddat med hälsobringande egenskaper. Dagarna före midsommar kunde det hända att en utvald källa ställdes iordning och dekorerades med kvastar av björklöv. Ibland byggdes hela lövsalar över källan, som sedan fick fungera som samlingsplats under midsommarnattens festligheter. Framför allt sågs källvattnet som en effektiv behandling mot ögonsjukdomar och sår. Särskilt verksamt var det mellan midnatt och soluppgång och bästa mängd för läkning var sju klunkar. Att tvätta sig i källans vatten ansågs stärkande och var ett sätt att hålla sig frisk en lång tid framöver. Helst skulle källan ha sitt utlopp åt norr, eftersom källvattnet då kunde föra bort krämpor och plågor i ondskans väderstreck.
Men det var inte bara källvattnet som just denna natt kunde stärka och bota, utan även daggen. Att springa barfota eller rulla sig naken i gräset där midsommardaggen fallit kunde ge motståndskraft mot sjukdom under ett helt år. Daggen kunde också insamlas för att användas till salvor och brödbak.
Midsommarnatten var således full av goda och lyckobringande krafter, som nyttjades till att vinna fördelar och kunskap. Men även ondskan var i rörelse och kunde kräva motåtgärder. Att tända midsommareldar för att avvärja oknytt och trolltyg förekom på flera håll i landet. Den som tordes kunde söka upp platser där magiska väsen tänktes hålla till, för att dra nytta av deras förmågor. Korsvägar betraktades som laddade platser, där oknytt och spöken gärna samlades. Att sätta sig i en vägkorsning och invänta järtecken kunde ge ledning om framtiden, men hade man otur fick man se sitt eget liktåg. Midsommarnatten var också en av de tidpunkter på året som var lämplig för spådomstekniken ”årsgång”. Årsgångaren skulle under tystnad företa en nattlig vandring till sockenkyrkan, för att där gå tre varv motsols runt byggnaden. Kyrkogården skulle då fyllas av syner och ljud som varslade om kommande händelser.
Idag ses midsommartiden nog inte med samma vidskepliga ögon som under tidigare sekler och de övernaturliga föreställningarna har bleknat bort. Vissa av de gamla sederna kring spådom och hälsa har dock satt spår i folkminnet och lever kvar som tradition.
Midsommarnattens mystik har inte heller helt gått förlorad. Även om vi idag inte betraktar midsommaren ur samma översinnliga perspektiv har den behållit något av sin säregna laddning och betydelse som älskad högtid. För många kan midsommarnatten upplevas av som ovanligt vacker, magisk och fylld av en särskild stämning än idag.
