Snart avgörs en långvarig rättstvist med närmast oöverskådlig betydelse för svenskt kulturarv och svenskt självbestämmande. I denna rättstvist kommer det att bestämmas ifall optimerandet av musslors välbefinnande är viktigare än svensk historia och ifall det är EU eller det svenska folket som skall få bestämma vilka delar av det svenska kulturarvet det är som skall bevaras och vad det är som måste förstöras
I centrum för striden står Järle kvarn, en vacker kvarnmiljö utanför Nora i bergslagen med anor tillbaka till åtminstone 1600-talet.
Området vid Järleån har spelat en stor roll i Bergslagens- och Sveriges industri- och demokratihistoria. De spår som finns här vittnar om järnhanteringen som byggde landets välstånd och om livsvillkoren för de fria bergsmän och kvinnor som ofta satte sig upp mot makten och därmed var drivande i den historiska process som tvingade överheten att börja lyssna mer på folket.
På grund av sin stora betydelse för svensk kulturhistoria så klassades Riksantikvarieämbetet området kring Järle kvarn som ett riksintresse för kulturmiljövård redan på 1970-talet.
Eftersom området också har betydande naturvärden så har det skötts av Naturvårdsverket som haft i uppdrag från staten att vårda och balansera både natur- och kulturvärdena.
I takt med att den vänsterorienterade miljörörelsen växt sig allt starkare inom samhället och staten och takt med att EU växt sig allt mäktigare och börjat lägga sig i fler och fler av medlemsländernas inre angelägenheter så har dock balansen mellan natur- och kulturvärden börjat rubbas i samhället i stort. I just Järle kvarn har detta tagit sig uttryck genom att Naturvårdsverket nu vill riva en del av den kulturhistoriskt mycket betydelsefulla kvarnmiljön i syfte att optimera livsvillkoren för en typ av mussla (flodpärlsmusslan) som är ovanlig i Europa, men betydligt mer utbredd i Sverige.
Riksantikvarieämbetet, Sveriges hembygdsförbund, Örebro museum mfl har alla varnat för starka negativa konsekvenser på kulturarvet om rivningsplanerna förverkligas.
Nora kommun har presenterat ett kompromissförslag bestående av en plan för hur musslornas och andra vattenlevande djurs livsvillkor skall kunna förbättras utan att någon del av kulturarvet behöver förstöras.
För ett par månader sedan kom dock domen från Mark- och miljödomstolen och resultatet blev att man helt och hållet gick på Naturvårdsverkets linje genom att tillfullo ställa sig bakom miljöperspektivet och fullständigt ignorera kulturarvsperspektivet.
Detta är naturligtvis tragiskt för det lokala kulturarvet kring Järle kvarn. Det är också oerhört tragiskt för alla liknande vattenanknutna kulturmiljöer runt om i landet varav många inte ens har den status av riksintresse som Järle har, men som inte visat sig betyda ett dyft i praktiken. Inte ens svenska kulturmiljöer som fått status som världsarv genom UNESCO, såsom t ex Engelsbergs bruk kan längre vara helt säkra på att få stå kvar i befintligt skick. Spår av livsgärningen hos tusentals av våra förfäder riskerar att försvinna om denna dom står sig.
Det som gör domen kring Järle kvarn riktigt, riktigt allvarlig och det som gör att alla vänner av svensk kultur, svensk suveränitet och svensk demokrati bör engagera sig i den här frågan, är dock att Mark- och miljödomstolen slår fast att det är EU och inte det svenska folket som från och med nu skall bestämma vilka delar av tidigare generationers arv som vi skall få behålla och vilka delar som måste förstöras.
Detta då det enligt domen är så att EU-rätten, i det här fallet EU:s så kallade ”vattendirektiv”, har företräde framför de lagar som stiftats av det svenska folkets valda representanter, i det här fallet lagar som är tänkta att skydda vårt lands kulturarv.
Detta innebär naturligtvis en monstruös inskränkning av svensk självbestämmanderätt och svensk demokrati och det utgör ett angrepp på vår identitet som folk som närmast för tankarna till äldre tiders vederstyggliga kolonialism.
Kan ett folk som inte ens själva har rätt att bestämma ifall delar av det egna kulturarvet skall få bevaras undan förstörelse verkligen kalla sig fritt? Mitt svar på den frågan är nej!
Huruvida det verkligen är så att EU på omvägar skaffat sig beslutandemakten över vår kulturarvspolitik eller om domstolen bara har övertolkat EU-rätten är i sammanhanget tämligen egalt ifall domen står sig. Konsekvensen blir i bägge fallen att EU de facto har givits större makt än det svenska folket över det svenska folkets kulturarv.
Lyckligtvis har den ödesdigra domen överklagats av organisationer som är vänligt inställda till det svenska kulturarvet. Den juridiska slutstriden ligger alltså fortfarande framför oss.
Skulle även nästa domslut gå i negativ riktning så måste dock en omfattande opinionsbildning och en stenhård politisk strid ta vid! En dylik attack på Sveriges kultur och självbestämmande kan- och får aldrig under några omständigheter accepteras!
Min uppmaning till alla svenska patrioter och kulturvänner är således att tända vårdkasarna och kavla upp ärmarna för det här är på riktigt. Nu är det allvar!
Som avslutning skulle jag vilja citera några den småländske bondepoeten Pelle Nävers dikt ”Utblick” och i synnerhet dess avslutande manande uppmaning:
”Det stryker en kylslagen frostvarselvind kring min stamvita björkslöjedal och lönnkronans valv över hemgårdens grind har förbrunnit mot höstrymden sval; men barnablicksklar som ett blåsippestänk i en vårgläntas ångande tö med vaggande brunvassar bänk efter bänk ligger Hjortens förtrollade sjö.
På höjden med vindgnagda längor och hus skymtar Ånhult, den urgamla byn, med rutor som brinner mot västerledsljus när en solbärgning ulmar i skyn… Här formade fäderna yxa och kniv av det solsprängda urbergets flis och hägnade härden och värjde sitt liv på sitt strävhänta hedningavis.
Omsider ur tusenårsdunklet till sist steg ett laxknutat, korskrönt kapell, medan trosljusen tändes inför Vite Krist liksom gårdarnas rutor ikväll… Än nynnar mot tidsdammets ängsel och kvalm liksom röster och bytrummans dunk till åldermanstal eller visa och psalm ifrån seklernas hävdtrygga lunk…
Med vinddragets stigande, fallande tåg tonar mörtforsens eviga sång, som brusat till vallhorn och böljande råg utmed vargskog och svedjedalssprång; fast skvaltkvarn och ålkista multnat till dy, ligger nålsten och dammfäste kvar, till fast tradition med en vädjan i by, att förvalta det jordearv vi har.”
/Mattias Karlsson, ordförande Gimle
Saker du som upprörts av ovanstående text kan göra redan nu:
Skriv till Riksantikvarieämbetet, Sveriges Hembygdsförbund och Örebro museum och tacka dem för deras positiva engagemang i frågan:
Skriv till kulturminister Amanda Lind, på ett värdigt, sakligt och respektfullt sätt, och kräv att hon ska agera kring domen över Järle kvarn och för att makten över svenskt kulturarv inte skall underställas EU-rätten:
Skriv till Naturvårdsverket och utryck, på ett värdigt, sakligt och respektfullt sätt, ditt missnöje över deras bristande respekt för kulturarvet i Järle:
Skaffa dig fördjupad kunskap i frågan genom att t ex lyssna på Vetenskapsradions program om striden kring Järle kvarn och genom att läsa remissyttrandena i frågan från Riksantikvarieämbetet och Hembygdsförbunden
