Även i vår moderna tid med nästintill obegränsad tillgång på mat, värme och ljus upplevs den nordiska vintern av många som en mörk och deprimerande tid. Hur vintern måste ha tett sig i äldre tider, när nordanvinden drog in genom otätade timmerhus, när det enda ljus som ofta fanns att tillgå kom ifrån svagt lysande och kraftigt rykande talgljus och när svälten ständigt flåsade stora delar av befolkningen i nacken, kan vi nog knappt föreställa oss.
För att följa uppmaningen om att ”tranan bär ljus i säng” brukade barnen tävla om att gå och lägga sig så tidigt som möjligt, dels därför att den som gick och lade sig sist fick utstå diverse öknamn ifrån de andra barnen och dels därför att föräldrarna belönade de barn som kom tidigt i säng genom att ge dem godis. De barn som uppfört sig illa eller gick och lade sig försent riskerade att tranan istället för ljus, ”bar ris i säng”. Det innebar att man istället för godis och presenter bara fick ett knippe björkris.
Sederna kring Tranafton varierar delvis över landet. Gemensamt är dock att tranan kommer med någon typ av gåvor till barnen. En vanlig gåva förr i tiden var de speciellt framtagna ”tranekaramellerna”, vilka göts i en form med en utstansad trana i botten. Barnen kunde antingen få gåvorna av en förälder, som klätt ut sig till trana, eller under huvudkudden medan de sov, i en strumpa upphängd på sängkanten eller i ett par skor som ställts fram vid spisen. Barnen brukade rita små teckningar och kort med tranmotiv, som man sedan, ibland utklädd till trana, sprang runt och kastade in genom grannarnas dörrar. Barnen satte även upp tranekort i sina fönster, så att tranan skulle se att det just där bodde ett barn som ville ha besök av tranan. Tranan sades ofta komma med gåvorna genom skorstenen och på vissa håll i landet brukade föräldrarna därför rita tranans fotavtryck med kol från spisen/kaminen fram till barnets säng och sprida ut fjädrar längs vägen.
En sed som tycks varit särskilt utbredd i Värmland och Dalsland, var att ”springa trana”. Seden gick ut på att man under tranafton eller tidigt på vårfrudagens morgon skulle springa barfota över sju ägor och nio gödselhögar (ofta räckte det dock med tre varv runt huset). Denna magiska handling sades skydda mot framtida förkylningar, ormbett och sår på fötterna. Medan man sprang kunde man ropa ramsor av typen:
