Politisk panik över “fel” kultur

En kort version av den här texten publicerades först på Skånska dagbladets insändarsida den 11/6.

På nationaldagen anordnade Hörby kommun ett nationaldagsfirande på Söderängen där man bjöd in olika organisationer för att tillsammans få till ett trevligt firande för hela familjen. En rad föreningar fanns representerade och besökare kunde ta del av lekar, tävlingar, hantverk och mycket mer. Evenemanget var lättsamt och väl genomfört, vilket de flesta som var där nog kan intyga.

Däremot var det några som lämnade firandet med en bitter eftersmak – närmare bestämt Anette Börjesson och Yvonne Kulstad, ordförande i Miljöpartiet respektive andranamn på Centerpartiets lista i kommunen. På evenemenaget hade nämligen även kulturföreningen Gimle deltagit, kokat karameller och spelat folkmusik. Blotta åsynen av en kulturförening med ett uttalat fokus på svenskt kulturarv och kulturhistoria var tydligen tillräckligt för att de skulle bli ”mörkrädda” och tycka att det var ”väldigt jobbigt” att se oss.

Vi blir dagen efter kontaktade av en reporter som i sin tur uppger att han blivit kontaktad av besökare som säger att vi ”lierar oss med NMR” och att vi är ”bakåtsträvande”, vilket råkar vara en ordagrann upprepning av exakt det som Yvonne säger i artikeln. Man kan utifrån det försiktigt dra slutsatsen att det inte var vilka ”besökare” som helst som hade kontaktat tidningen.

Därefter följer hela tre artiklar om vårt deltagande där man på olika sätt tar i så att man blir blå i sina försök att misskreditera oss. Fula grepp, faktafel och utelämnad information både av den centerpartistiska och miljöpartistiska kommunpolitikern, men även av Skånska Dagbladet själva.

Som belägg för sina påståenden greppar man efter de halmstrån man kan, nämligen att vi skulle ha kontakter med AFS och NMR eftersom en av våra tidigare distriktsordförande tog det förkastliga beslutet att delta på Alternativ för Sveriges Karl XII-manifestation som även besöktes av medlemmar från NMR. Samma dag som vi fick reda på detta tog riksorganisationen ett enhälligt beslut att stänga ner distriktet och utesluta ansvariga. Detta låtsas man dock inte om, även om man såklart känner till det eftersom det har publicerats både på vår hemsida och på Expos, samt har fått uppgifterna direkt från oss som svar på en direkt fråga.

För den som är intresserad av sanningen och vad vi faktiskt står för kan det därmed inte föreligga några som helst tvivel om att vi på alla tänkbara sätt tar avstånd från alla extrema, rasistiska eller våldsbejakande organisationer. Att påstå att vi ”lierat oss” med NMR är att medvetet ljuga i syfte att svartmåla oss.

I artikeln lyfter även Centerpartiets Yvonne Kulstad fram det faktum att vi är ”politiska” fram som ett argument till varför vi inte borde ha varit där. Om man med ”politisk” menar att vi sätter ett stort värde på bevarandet av kulturarv och tradition, är en uttalad motståndare till kulturradikalism och verkar för ett bredare kultursverige med plats för fler värderingar än vänsterliberala så kan man såklart tycka det. Vi är inte rädda att säga vad vi tycker är fel, men detsamma gäller ju en mängd andra organisationer. Men man får t.ex. i så fall anta att man även är kritisk mot att ABF deltog, som i sitt idéprogram säger sig vilja ”främja, och själv delta i, en samhällsomdaning i överensstämmelse med arbetarrörelsens grundläggande värderingar”, och som har S, V och Sveriges Kommunistiska Parti som medlemsorganisationer. Till skillnad från de större studieförbunden är vi dock inte med och tar del av de närmare fem miljarder kronor som delas ut till bland annat ABF i form av statsbidrag varje år utan är helt finansierade av våra medlemmar. Oavsett Yvonne Kulstads iver att koppla oss till diverse partier och organisationer är vi dessutom helt fristående och oberoende både ekonomiskt och organisatoriskt och har inga partipolitiska lojaliteter till någon.

För att förstå det absurt höga tonläget och löjeväckande anklagelserna måste man bära med sig att det här är personer som bär på ett ideologiskt motstånd till värnandet av vårt nationella kulturarv och identitet. Det får man såklart ha, men i ett sunt kulturliv och samhälle kan inte politiker välja bort vissa ideella föreningar bara för att de inte sympatiserar med dem. Hur många gånger har inte politiker stolt sagt sig värna ”principen om armlängds avstånd från kulturen”?

Nu bedriver två toppolitiker öppet en kampanj för att hindra vissa föreningar från att delta i kulturlivet på samma villkor och styra vilken kultur som kommuninvånarna ska tillåtas ta del av baserat på deras personliga och ideologiska preferenser.

Även Skånska Dagbladet ägnar sig åt en del märkliga grepp och formuleringar. Till att börja med ska man påpeka att de inte hade någon journalist på plats. Vi antar åtminstone det, eftersom bilderna som användes var våra och togs utan vår eller fotografens vetskap. Man bygger alltså hela narrativet på vad två politiker med en uppenbar agenda påstår och utgår från att allt de säger är sant och ställer inga kritiska motfrågor, till exempel lämpligheten i att två politiker recenserar och diskvalificerar viss kultur, trots att detta i regel brukar generera stora rubriker och starka protester.

Däremot ringer man till kommunen och ställer kritiska frågor, och frågar varför inte kommunens tjänstemän har undersökt oss och uppgifterna i Expo om kopplingarna till AFS och NMR. ”Det räcker med en googlesökning” säger man, vilket är ett lustigt sammanträffande, eftersom det är exakt lika många googlesökningar som behövs för att se att vi inte har några kopplingar till någondera.

Av någon anledning försöker man även få vårt deltagande att låta som någon form av kupp när man skriver:

”Det ordnades bland annat hoppborg, uppblåst hinderbana, käpphästhoppning och beachhandboll. Flagghissning, flaggutdelning och nationaldagssång stod också på programmet.

Men att föreningen Gimle skulle medverka var inte något som kommunen skyltade om i förväg.”

Gimle stod med som en programpunkt både på Hörby kommuns facebooksida ”Upplev Hörby” och på kommunens hemsida, precis som alla andra föreningar. Man borde kunna begära att en tidning med över 130 år på nacken åtminstone gör en ”enkel googling” för att se till att det man trycker faktiskt är sant.

Man kontaktar även Röda Korset i syfte att få dem att välja sida. Bara det faktum att man befann sig på samma yta som oss är tydligen tillräckligt för att Skånska dagbladet ska kräva av den lokala verksamhetsansvariga att man tar ställning emot oss. Inte ens en så högt ansedd och respekterad organisation går säker från Skånska Dagbladets uppenbart ideologiskt motiverade agendajournalistik.

Till journalistens förmodade besvikelse får han varken medhåll från kommunen eller Röda Korset. Kommunen hänvisar till Gimles stadgar och faktiska ståndpunkter snarare där det framgår att vi är en demokratisk och antirasistisk förening, och Röda Korset hänvisar till sin egen organisations neutralitetsprincip, precis som sig bör.

Den mediabevakning som skett i samband med några oskyldiga karameller, några låtar och ett litet men trevligt familjeevenemang visar hur snävt kulturlivet i Sverige är. Trots deras prat om mångfald, tolerans, ”armlängds avstånd från kulturen”, och att ”kultur ska väcka känslor” så klarar man inte av åsynen av en ideell verksamhet som inte delar deras världsbild. Oavsett vad man försöker anföra och måla upp för domedagsprofetior handlar det bara om en sak – man är rädd för att för första gången bli utmanad på kulturområdet. Plötsligt finns det ett alternativ till den i dagsläget helt dominerande kulturradikalismen vars syfte är att provocera, utmana normer och nedvärdera vikten av vår egen kultur och våra traditioner. Troligen vet man även att det finns ett stort stöd för ett sådant alternativ. Våra medlemmar består av människor med olika ursprung och politisk hemvist, med en enda sak gemensamt; vi bryr oss om det svenska kulturarvet. Vi vill synliggöra och levandegöra det svenska kulturarvet så fler kan ta till sig av det, oavsett vem du är. Vi vill att fler ska få ta del av våra svenska traditioner och att fler ska känna en nationell identitet och gemenskap.

Det, om något, är inkluderande.

Arvid Nikolausson

Linnea Klingström

Lisbeeth Persson-Ekström