Även i bondesamhället var dagen för betessläppet en speciell dag. Tidpunkten för släppet varierade beroende på var i Sverige man bodde, men främst styrdes det av hur mycket foder man hade kvar. Det ansågs tyda på välstånd ju senare man kunde släppa ut korna på våren. Vanligast var att släppa ut korna i maj eller juni månad och ofta hade bygden en speciell dag då man skulle släppa ut djuren. I Halland skulle korna helst släppas ut på Sofiadagen den 15 maj. I Värmland samlades barn och unga på Peregrinusdagen den 16 maj för att tända eldar och skrämma bort onda väsen inför betessläppet. Med sig hade de käppar de slog med i buskarna samtidigt som de ropade:
”Peregrinus, Peregrinus, är du här inne, så ska du här ut å släppa lös dina hundar!”.
Käpparna kastades sedan på elden och festen fortsatte under natten med lekar och dans.