Från och med den 22 februari gör man säkrast i att hålla sig borta från sjöarnas isar. Då kastar nämligen Petter katt sin heta sten på isen, vilket gör den bedräglig och svag. I bondepraktikan var den 22 februari årets första vårdag.
Namnet Petter katt kommer från den kristna aposteln Petrus som enligt traditionen blev biskop den 22 februari. Dagen kallades därför i almanackan för Petrus Cathedra, förkortat Petr. Cath. vilket i folkmun blev Petter katt, Peder katt, Peter katt osv. Eftersom dagen sammanföll med vårens intågande knöt man Petter katt till allehanda väderförutsägelser och ordstäv med kopplingar till den annalkande våren.
I Skåne sa man att ”där Peder katt lägger sin vita hatt, där ligger den till Froedags natt”. Det vill säga, snöar det den 22 februari så ligger snön kvar fram till vårfrudagen.
När isarna blev osäkra och dimman steg från sjön förklarade man att det var Petter katt som kastat varma stenar i vattnet. Gick man ut på isen efter den 22 februari fick man skylla sig själv om man drunknade. Man kunde till och med bli sedd som självspilling, självmördare om man var så dum. Ja, råkade man gå ut på isen och drunkna efter att Petter katt varit framme riskerade man att inte ens få begravas på kyrkogården som hederligt folk.
Även Mattiasdagen, den 24 februari, var en dag då det passade att spå det kommande vårvädret och ansågs i vissa delar av Sverige vara den rättmätiga första vårdagen. Dagen har fått sitt namn efter aposteln Mattias. Ett talesätt från Mälardalen löd ”Mattias med sitt långa skägg, lockar barnen utom vägg”, det vill säga, nu droppade det från taken och barnen kunde leka utomhus igen. I östra Götaland var det Mattias som, den 24 februari, kastade heta stenar i sjöarna vilket fick dem att smälta och ryka.
Varför kastade Mattias och Petter katt varma stenar då? Uttrycket kommer från att det var just runt uppskjutande stenar i sjöarna som isen släppte först. Det såg helt enkelt ut som om någon kastat en varm sten som gått genom isen och fått den att smälta.
