Följande text skrevs i syfte att publiceras i Sveriges Spelmäns Riksförbunds medlemstidning i syfte att ge oss en chans att bemöta de mycket grova anklagelser som man med hjälp av Expo riktar mot sina medlemmar. Tyvärr ville SSR inte ge oss den möjligheten med hänvisning till att ”varje föreläsares påstående eller ställningstagande får stå för dem”. SSR har givetvis ett ansvar när vissa organisationer pekas ut som en del av ett rasistiskt nätverk under deras evenemang. Oavsett om det är en intern eller extern föreläsare så finns det ingenting som står i konflikt med att de som blir anklagade för rasism får chansen att försvara sig. Det är anmärkningsvärt att SSR, en enligt sig själva opolitisk rörelse, tar hjälp av en organisation som Expo för att brunsmeta andra fria ideella aktörer inom kulturlivet i Sverige, och dessutom inte är intresserade av att ta till sig en mer nyanserad bild. Expo har en tydlig historia av minst sagt tveksamma företrädare. För den som vill läsa mer om detta finns det längst ner på den här sidan en kort sammanfattning av några exempel.
Att värna om kulturarv är inte rasistiskt
Den 25/8 anordnade Sveriges Spelmäns Riksförbund en föreläsning med Expo. I den ger Expo och Daniel Poohl exempel på hur ”ytterhögern ser ut och fungerar som politisk miljö och varför frågor om kulturarv och i synnerhet folkmusik är viktigt för dem”. Under sextio minuter får de cirka femton deltagarna ta del av information om hur ”ytterhögern” eller ”radikalhögern” arbetar för ett ”radikalt nationalistiskt projekt som går på att homogenisera nationen”. Som ett exempel på en del av detta högerpolitiska arbete ger han Kulturföreningen Gimle. Vi ser allvarligt på att vi blir utpekade som en del av ett högerextremt och rasistiskt nätverk, och vill härmed ge en mer rättvisande bild av Gimle och vad vi faktiskt tycker.
Under segmentet där Gimle omnämns använder Daniel Poohl följande citat för att beskriva Gimles syn på svensk kultur:
”Oavsett hur bortglömt någonting är, är det värt att väcka till liv”
Det är ett citat som på många sätt överensstämmer med Gimles syn på vårt gemensamma kulturarv. Kulturarvet är nämligen en viktig bärare av berättelser, där ingen berättelse är för liten eller obetydlig för att väckas till liv.
Varje land har sitt unika materiella och immateriella kulturarv. Kulturarv finns över hela världen där människor någon gång har levt, och är ett resultat av en för just den platsens helt unika historiska sammansättning av människor, folkvandringar, berättelser, förutsättningar och erfarenheter. Det kan vara allt från en slåtteräng, en slagen flintbit, en gammal öde industrilokal eller storslagna kyrkor och moskéer. Det kan också vara lekar, sägner, musik eller hantverk.
Genom att förstå vår historia och våra förfäders traditioner, livsvillkor och föreställningsvärldar kommer vi i kontakt med vår historia och våra förfäder, vilket sätter ens egen tillvaro i ett sammanhang. Även om Expo under föreläsningen raljerar över detta som romantiserande och emotionellt nonsens är det en verklighet för många. Vi ser det inte minst på våra evenemang i människors ögon när de slår sitt första slag med en lie, binder sin första vidja, eller håller i en nyckelharpa för första gången. Därför är kulturarvet viktigt att bevara och försvara.
Expo och SSF får såklart tycka att det är förkastligt att vilja värna och levandegöra detta på olika sätt, men vi menar att en sådan kulturkonservativ bevarandetanke är en förutsättning för att den mångfald av kulturer som finns runtom i världen ska kunna bestå och föras vidare till kommande generationer. Genom att vända sig emot detta förvägrar man människors rätt att lära känna sin historia och kulturarv, och utgör i förlängningen ett hot mot varje folks rätt till sin kultur och dess bevarande. Att värna om kulturella särdrag och traditioner är inte rasistiskt, det är berikande. Vår historia är en outsinlig källa till kunskap, vårt kulturarv en skattkista av berättelser att minnas och levandegöra.
Expo och SSF är såklart fria att tycka att det är förkastligt att vilja värna och levandegöra kulturarv enligt dessa principer. Vad vi däremot inte kan acceptera är att man kopplar våra medlemmar och sympatisörer till rasism och högerextremism, och använder Gimle som exempel på rasism inom kulturrörelsen.
Det är anmärkningsvärt, för att inte säga skamligt, att Svenska Spelmäns Riksförbund använder sina medlemmars pengar för att med hjälp av Expo, som själva har en väl dokumenterad historia av rasism och antidemokratiska tendenser inom den egna organisationen, aktivt bekämpa och peka ut andra fria aktörer i civilsamhället som antidemokrater och högerextremister. Det är ovärdigt, och någonting som varje organisation med någon form av självaktning bör hålla sig för god för.
Kulturföreningen Gimle är partipolitiskt obunden. I Gimles riksstyrelse sitter personer med diametralt olika politisk bakgrund, olika nationaliteter och olika åldrar. Det som knyter oss samman är vårt engagemang för det svenska kulturarvet som vi vill bevara och levandegöra. Att man anser att detta gör en till en ondsint rasist och ett hot mot demokratin säger mer om Expo och Svenska Spelmäns Riksförbund än om Gimle. Möjligen skulle det kunna utgöra ett hot mot den lilla klick som anser att det endast finns plats för en ideologisk inriktning inom kulturlivet.
Kulturarv är en viktig del i landets, och befolkningens, identitet, förankring och utveckling. Kulturföreningen Gimle är en konservativ kulturförening som vill värna, vårda och levandegöra detta på olika sätt. Inom föreningen har vi nolltolerans mot rasism. Vi uppmanar Expo att gå ut med en rättelse, samt att Sveriges Spelmäns Riksförbund tar avstånd från påståendet att kulturföreningen Gimle är en del av ett rasistiskt och högerextremt nätverk.
Till oss i Gimle är alla som brinner för det svenska och nordiska kulturavet välkomna!
Kulturföreningen Gimles riksstyrelse genom
Arvid Nikolausson, Vice ordförande
Linnea Klingström, Andre Vice ordförande
Expo påstår sig ”bedriva journalistik utifrån journalistikens etiska riktlinjer”, och att man ”vilar på den liberala demokratins ideal och har ett tvärvetenskapligt och tvärpolitiskt perspektiv”. Trots detta har man på flera punkter förekommit i problematiska sammanhang, bland annat:
- Expo:s grundare Stig Larsson, mångårigt aktiv i kommunistiska partiet på 70/80-talet, använde sina färdigheter från den svenska värnplikten till att vapenträna den marxist-leninistiska gerillan i Eritrea. Denna gerilla blev sedermera så framgångsrik att man tog makten i landet och omvandlade Eritrea till en kommunistisk diktatur. Det är denna regim som har fängslat den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak. Trots detta, och trots att Expos andre grundare Hübinette dömts för att ha försökt tysta meningsmotståndare genom mordhot, så tilldelades Expo 2009 det så kallade ”Dawit Isaak-priset” av Publicistklubben för att man ”verkar för demokrati och yttrandefrihet”.
- En av Expos grundare, Tobias Hübinette, som är dömd för en lång rad brott, bland annat för mordhot, är också känd för att offentligt ha uttryckt en innerlig önskan om att ”den vita rasens västerland skall gå under i blod och lidande”. Hans texter har dessutom blivit stoppade av Stockholms universitet, där han publicerade texter där han drar paralleller mellan vita mäns äktenskap med asiatiska kvinnor och pedofili.
- Totalförsvarets forskningsinstitut nämner bl.a. Expo i en rapport om våldsbejakande vänsterextremism i Sverige. Andra organisationer som nämns är bl.a. AFA, Syndikalistiska ungdomsförbundet och revolutionära fronten.
- Expo har idag öppna rasister bland sina företrädare. Expo-medarbetaren och Expo-föreläsaren Bilan Osman skrev förra året i ett Facebook-inlägg att hon ”inte pallar med vita människor” och att hon ”känner förakt för vitheten och vita”. Trots detta har hon blivit kvar som medarbetare på Expo utan konsekvenser.
