Att äta semlor hör till frossandet innan den kristna fastan som varar fram till påsk. De tre dagarna av frossa innan fastetiden börjar kallas för fastlagen och börjar med fläsksöndagen. Precis som namnet antyder skulle man på fläsksöndagen äta kött, företrädesvis fläsk. Fläsksöndagen kallades även för fastlagssöndag eller köttsöndag. Dagen efter kallas för blåmåndagen, ett namn vars ursprung inte är helt säkert. En teori är att namnet kommer sig av att kyrkorummet denna dag kläddes i sorgens färg svart. Förr i tiden kunde nämligen svart gå under benämningen blått. Blåmåndagen kallas även för svartmåndag eller bullamåndag. Sedan kom fettisdagen, dagen då man åt mjölmat som pannkakor, vetebröd och kroppkakor. Detta var dagen före askonsdagen, då den 40 dagar långa fastan började. Eftersom seden är katolsk så försvann reglerna kring fastan i samband med reformationen på 1500-talet, men traditionen att äta semla lever kvar än idag.
Med rötter i medeltiden
De första semlorna var troligen formade som släta kilar eller kors. I en dansk medeltidskyrka finns en målning från år 1250 som föreställer en semla formad som ett kors och i Gustav Vasas bibel från 1541 finns en nedteckning om ”semlokakor” som användes som tackoffer.
På 1600-talet var semlan en riktig statussymbol som bara de rika hade råd med. Vitt vetemjöl var både ovanligt och dyrt. Ordet semla kommer från latinets ”semila” som betyder just ”fint mjöl”. Att äta semlorna med varm mjölk blev populärt i de högre stånden i Sverige på 1700-talet. Inspirationen hämtades från Tyskland där seden att lägga semlan i en skål med mjölk kallades ”heisse wecken”, det vill säga ”varma kilar”.
Semlan i Sverige
Semleätandet spreds i Danmark och södra Sverige på 1700- och 1800-talet även till allmogen. Det var nämligen bara i de södra delarna som det var varmt nog att odla vete. I norra Sverige fick man nöja sig med kornmjöl som inte kunde jäsa. Därför dröjde det till slutet på 1800-talet innan även de norra delarna tack vare järnvägen och bättre odlingstekniker fick smaka på semlor. Det var även då semlorna började ätas som bakelser med fyllning istället för som släta bullar. En populär föreställning om semlans uppkomst är att allmogen gömde godsaker i den urgröpta vetebullen då de egentligen bara fick äta bröd under fastan.
Kanske kunde traditionen att äta semla på fettisdagen dött ut redan på 1700-talet. När kung Adolf Fredrik dog på fettisdagskvällen den 12 februari 1771 efter att ha ätit en brakmiddag bestående av ostron, hummer, kött och surkål och dessutom svept ner det hela med några flaskor champagne avslutades middagen med hans favoriträtt: semlor.
Efter att ha avslutat sin sista hetvägg dog han av en förmodad hjärtattack. Skalden och greven Johan Gabriel Oxenstierna tyckte att dödsfallet räckte för att fettisdagen skulle förbjudas och önskade att ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige sedan den begått ett kungamord”.
Fettisdagsgubbar
Det var inte bara äta man skulle göra innan fastan inleddes. Fastlagen var även en tid för lekar och festligheter. Redan i Olaus Magnus historia om de nordiska folken finns beskrivningar av hur människor på 1500-talet klädde ut sig med masker på fastlagen. Ännu under början av 1900-talet var det vanligt att klä ut sig till ”fettisdagsgubbar” under fastlagen. En populär lek på fastlagen var att slå katten ur en tunna eller ”åka långt lin”, det vill säga åka kälke utför en backe så långt man kunde. Den som åkte längst skulle få det längsta linet när det var dags att skörda. En annan tradition för att få god skörd var att offra fastlagsbullsmulor i plöjfårorna på åkern. Traditionerna påminner om urgamla fruktbarhetsriter och har säkert kopplingar längre tillbaka i tiden, långt innan Sverige kristnades.
