Dalsländsk hembygdskärlek tog hem priset i #minhembygd 2020

Efter att våra följare har fått rösta på det bidrag i vår tävling som tilltalade dem mest, så vann bidraget från Linnea Klingström, som driver instagramkontot Vintersparv.

Vi tackar innerligt alla som har varit med och skickat in bidrag, och på så sätt hjälpt till att lyfta fram olika delar av Sverige!

Vinnare Linnea Klingström om bilden:

Bilden är tagen i Dalsland, i min hembygd Tisselskog. Jag har precis återvänt till mitt barndomshem tillsammans med min man och våra två barn. Det är en fantastisk känsla att få se landskapet jag själv växte upp i, men nu genom mina barns ögon. Att få berätta om sägnerna som jag fick höra som barn och visa dem ängarna och skogarna där jag lekte. För mig betyder bilden att jag återvänt till min hembygd för att ge mina barn ett arv och en framtid här. Att få dela sina förfäders historia och vandra på deras stigar.

Det svenska kulturarvet är betydelsefullt för mig på flera plan. Dels har jag en examen i kulturvård och skrev min masteruppsats om en speciell sägen som berättas på flera platser i Sverige. Sägner knutna till speciella platser är mitt specialintresse. Dels är jag som sagt uppväxt i Tisselskog och här finns ett av Sveriges häftigaste hällristningsområden så jag har studerat de där bergen med hällristningar sedan barnsben. Jag tycker att Sveriges kulturarv är fantastiskt och viktigt att bevara och vårda, men framför allt viktigt att aktivt föra vidare till framtida generationer.

Jag vill även passa på att dela en dikt av den dalsländska poeten Alexander Jansson (1892–1986):

Min hembygd i Dalsland en hyllning jag ger
här uppifrån Åfjällets höjder,
Och sinnet blir ungt när ögonen ser
mot hembygdens leende nejder.

I öster ser randen av blånande sjö
med ram utav mörkgröna skogar
och vänder jag blicken mot Ånimmens ö,
i väster en fjällrygg förtonar.

På åker och teg lyser mognande säd
som bugar så sirligt för vinden
Och stugorna ligga som mönster i väv
från Krusebol långt bort mot Vingen.

Och Sörknattens hjässa den lyser så vit
av ålder den ljusnat med åren,
Av Furusjöns yta jag skymtar en bit,
en spegel så mjuk ibland träden.

Långt bort i nordväst bilda åsar en bygd
där skuggor och solsken är gäster,
Så såg jag en afton min dalsländska bygd
när solskivan sjönk bort i väster.

Men pojkårens minnen de smyga på tå
och viska om sagor och sägen,
De tar mig vid handen och får mig att gå
dit skogstrollen dansat på vägen.

Länk till Linneas instagram hittar ni här

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *