Kulturföreningen Gimle vill härmed önska alla vänner av svensk och nordisk kultur en god fortsättning på påsken och samtidigt bjuda på ett litet nedslag kring den kulturhistoriska bakgrunden till några av våra svenska påsktraditioner.
Glad påsk!
—-
Påskkärringar, påskeldar, påskfyrverkerier:
Eftersom påsken var en tid då Jesus varit död i tre dagar och guds närvaro försvunnit från jorden, så trodde man förr att de onda och mörka krafterna var särskilt starka under denna period .
I enlighet med logiken från andra svenska skråpuketraditioner såsom julbocken, valborrar, knutgubbar, julaspöken m.m så försökte man skydda sig genom att klä ut sig, så att man blev hemskare än de väsen man var rädd för och på så vis kunde vända på steken och skrämma dem på flykten. Seden med att gå påskkärring tycks ha uppstått i Västsverige på 1700-talet. Påskkärringen är i grunden en häxa, en trollkunnig kvinna med övernaturliga krafter som står i förbund med djävulen. Myterna kring häxorna är till stor del präglade av en kristen kontext, men kan ha förkristna motiv. Redan i Eddan nämns sejdkvinnor med förmågan att flyga. I den svenska folkliga föreställningen var häxorna särskilt aktiva i påsktider då de for iväg för att förkovra sig i trolldom och delta i en pervers och förvriden sammankomst med djävulen. Redan i sin ”Historia om de nordiska folken” från år 1555 pekar Olaus Magnus ut Blå jungfrun i Kalmar sund som den fysiska plats där häxmötena ägde rum. Namnet ”Blåkulla” kan härstamma från denna föreställning. Det faktum att Blå jungfrun hyser flera säregna fornminnen, framförallt en labyrint, gör att det inte kan uteslutas att Blåkullamyten har sin grund i att Blå jungrun relativt långt fram i tiden kan ha använts som en hednisk kultplats.
I framförallt Västra Sverige är det inte ovanligt att man än idag tänder bål, skjuter fyrverkerier och kastar smällare under påsken. Även dessa seder har sin grund i rädslan för mörkrets makter och försöken att skrämma bort dem. Fyrverkerierna och smällarna är en rest av att man förr sköt med bössor upp mot himlen i hopp om att skrämma eller i bästa fall döda förbiflygande häxor.
I bondesamhället var det vanligt förekommande att man målade kors av tjära på dörrarna till boningshusen och ladugårdarna som ett extra skydd. Man kunde också blåsa i näverlurar ut genom en öpnning i huset och ladugården och trodde då att människor och djur för resten av året var säkra från onda väsen och rovdjur inom det område som ljudet nådde.
Påskris
Påskriset härstammar från den medeltida seden med att symboliskt låta sig bli piskad under långfredagen för att påminna sig om Jesus lidande på korset. Vissa äldre forskare har också tolkat det som en förkristen sed där man symboliskt överför vårens första livskraft till varandra. Efter hand kom seden att anta mer uppsluppna och karnevalsliknande former. På många håll risade barnen sina föräldrar under stoj och skratt. Det var heller inte ovanligt att unga flickor risade pojkar som de var förtjusta i. På vissa platser turades man om. Först samlades alla unga, ogifta män i bygden och gick sedan runt i alla gårdar där det fanns ogifta, unga flickor och risade dem varpå ”offret” förväntades bjuda alla på kaffe. Dagen efter samlades de ogifta flickorna och gick på motsvarande sätt runt till de unga männens gårdar. Vanligt förekommande var också att resten av familjen på morgonen skämtsamt risade den familjemedlem som brukade ligga och dra sig längst. Med tiden omvandlades riset till en symbol för påsken och en dekoration. Påskris förekommer i flera Europeiska länder, men seden med att dekorera riset med färggranna fjädrar har sitt ursprung i Sverige.
Påskägg
Att just ägget blivit en så starkt symbol för påsken tros ha flera olika orsaker. Påsken sammanfaller på många platser med tiden för ”äggtäkten” dvs den tid då tamhönsen (som förr inte värpte under vinterhalvåret) och vildfåglarna lade sina första ägg. Det plötsliga och stora tillskottet på föda kunde förr vara livsavgörande för många människor i bondesamhället eftersom många hade tömt sina förråd under vinterhalvåret och därför hade börjat svälta eller få väldigt ont om mat vid denna tid på året. Under den katolska tiden då fastan praktiserades, samlades äggen på hög i jordkällarna tills fastan var över i samband med påsken och då kompenserade man för svälten genom att frossa i ägg. Enligt vissa uppgifter kan vårfester med frossande i ägg har förekommit redan i förkristen tid. I framförallt Sydsverige var det vanligt förekommande att man ägnade sig åt olika ägglekar och äggtävlingar i samband med påsken. På Österlen i Skåne kunde hela byar samlas för att ha gemensamma äggpickningstävlingar, där två personer slog varsitt ägg mot varandra och den vars ägg inte gick sönder vann.
I en kristen kontext är ägget en symbol för livet och uppståndelsen. Kycklingens tillstånd från att vara stilla och innesluten i äggets mörker till att bryta sig fri ur skalet och träda ut i världen ses som en metafor för själens övergång från döden till evigt liv i det vackra himmelriket.
Seden med att färga och dekorera ägg har väldigt gamla anor och är utbredd i stora delar av Europa. I Sverige band man förr ofta blommor eller blad kring äggen och kokade dem sedan tillsammans med björklöv vilket gav alla delar av ägget, utom de förbundna, en gul färg.
