Ordet jul är i sig själv ett hedniskt ord, och syftar på den nordiska midvinterfesten och midvinterblotet, där Oden eller ”JOLnir” hade en central roll. Även om julen idag anses vara en kristen högtid har vi behållit namnet jul, till skillnad från t.ex. christmas, som är en förkortning av christ’s mass, dvs ”kristi mässa”.
Bocken är kanske det vi kan spåra längst tillbaka i Sverige och som än idag lever kvar. I Asatron drogs Tors vagn av två bockar, Tanngnojst och Tanngrisner.
Likt många andra riter under förkristen tid ville man bana väg för en god skörd det kommande året, och den sista halmkärven ansågs ha en särskild betydelse. Av den här formades som en julbock, och fick därmed symbolisera skördeanden.
Allteftersom kristendomen tog över kom bocken mer och mer att förknippas med djävulen, som ofta avbildades med bockhorn och bockfot. Det var då julbocken började förekomma i julspel. I ett av dessa julspel förekom en bock som var fjättrad och ledd av S:t Nicolaus, ett katolskt helgon som gav upphov till ”Santa Claus”. Detta fick symbolisera S:t Nicolaus makt över djävulen.
Reformationen och framväxten av den protestantiska kyrkan innebar att de katolska helgonen fick en allt mindre roll i julfirandet. Istället fick man se mer av julbocken och andra bibliska figurer som Herodes, Judas och stjärngossar, som symboliserade de vise männen. Ur det här utmynnade ett nytt form av julspel eller upptåg som kom att kallas stjärnspel eller stjärntåg. Här fick julbocken anta en rollen som ”pajas” eller ”trickster” istället för den diaboliska som i den katolska kyrkan.
Dessa stjärnspel gick ut på att ungdomar gick runt i byarna och framförde ett skådespel om Herodes order om att döda alla gossebarn i Betlehem. Som belöning för det här spelet förväntades man få bröd, ost brännvin eller pengar. Julbockens uppgift var att få folket på gott humör så att gåvorna blev rikliga. Men om man var missnöjd med belöningen föll det också på bockens lott att stångas, stökas och föra oväsen.
Likt många andra traditioner och figurer hade julbocken kvar sina rötter i folktro och väsenmytologi, och inte bara religion. Det var viktigt att visa respekt för julbocken, och föräldrarna använde även bocken för att se till att barnen skötte sig. Det var även viktigt att vara skötsam för att bocken skulle bringa lycka även nästa år (möjligtvis en kvarleva från förkristen tid). Här kan man ana var det klassiska påståendet med att få många julklappar som en följd av att ha varit ett ”snällt barn” har sin grund, och även det än idag obligatoriska ”finns det några snälla barn här”.
Det var alltså julbocken som var den första att börja dela ut julklappar, och även den första att yttra ovan nämnda fras. Detta var under början på 1800-talet. Bocken ansågs vara ganska hård och barsk, men givetvis också rättvis.
Under senare delen av 1800-talet kom dock bocken att ersättas med den moderna jultomten. Den här tomten var i sin tur en blandning mellan den svenska gårdstomten och den amerikanska varianten santa claus (S:t Nicolaus). Den sistnämnda avbildades först i tidningen Harper’s Weekly 1863 och utgick från dikten ”A visit from St. Nicholas” från 1823 där han beskrevs som en ”gladlynt och överviktig man med skägg vitt som snö och en näsa röd som ett körsbär, som anländer i en flygande släde dragen av åtta namngivna renar, och tar sig ner i husen genom skorstenen”.
Den här tomten populariserades av (men skapades alltså inte av) Coca Cola under 1930-talet. Något som inte ofta nämns är att konstnären som ritade och därmed satte ”standarden” för tomtens utseende i stora delar av världen, Haddon Sundblom, föddes i en svenskspråkig familj i Michinigan. Fadern kom från Föglö på Åland och modern kom från Sverige. Det är tydligt att Haddon kraftigt lät sig inspireras av Jenny Nyströms bilder av tomten och som alltså har djupa rötter i nordisk folktro. Därmed har nordisk mytologi och väsen satt ett avtryck i kristna länder världen över.
Julbocken har tyvärr fått en mer marginaliserad roll i julfirandet. Han finns dock fortfarande kvar under granen i många hem. Men uppenbart är att vägen till vår moderna jultomte är långt ifrån så enkel som en del vill göra gällande, och seder och traditioner som våra förfäder utövat för över 1000 år sedan än idag formar våra egna traditioner och firande.
Arvid Nikolausson
